går

Svenska

Substantiv

går 1 (oböjligt)

1. dagen innan den idag

   Användning: Endast i frasen i går eller sammansättningar.

   Sammansättningar: förrgår, gårdag, gårkväll

   Etymologi: gotiska; -gistradagis, gammal-engelska; -giestran-dæg, latina: -heri, italiansk; -ieri, indisk; hyás

Böjningar av går 2	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	går	gåret
Genitiv	gårs	gårets

går 2

1. (regionalt) variant av gor

   Sammansättningar: blodgår, borrgår, brynstensgår, gåraktig, gårfull, gårfur, gårfuru, gårgran, gårjord, gårkvadd, gårkött, gårunda, gårsten, gårstinga, gårsticka, gårstrupe, gårstörtning, gårtall, gårtistel, gårtjuv, gårtjuveri, gårtjuvnad, gårträd, gårvom, slipgår, vingår

   Varianter: gårr

Översättningar

dagen innan den idag

• engelska: yesterday ^(en)
• franska: hier ^(fr)
• italienska: ieri ^(it)
• latin: heri ^(la)
• polska: wczoraj ^(pl)

Bokmål

Verb

går

1. böjningsform av gå

Substantiv

går (oböjligt)

1. går

   Användning: Endast i frasen i går.

Danska

Verb

går

1. böjningsform av gå

Substantiv

går

1. går

   Användning: Endast i fraserna i går och gårs dato.

Nynorska

Verb

går

1. böjningsform av gå

Substantiv

går (oböjligt)

1. går

   Användning: Endast i frasen i går.