grimasch

Svenska

Substantiv

Böjningar av grimasch	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grimasch	grimaschen	grimascher	grimascherna
Genitiv	grimaschs	grimaschens	grimaschers	grimaschernas

grimasch u

1. icke-standardiserad stavningsvariant av grimas

   1894 (11 apr): För läsarinnorna. (Gotlänningen):

   Unga flickor inläras der konsten att bibringa sitt ansigte och sin figur högsta graden af skönhet; de läras att tala utan att göra grimascher och att göra de elegantaste rörelser med läpparna vid uttalet af hvarje enskildt ord.

   1898 (4 feb): Kåseribref om riksdagens högtidliga öppnande. (Hvetlanda Tidning), Sven Ljung:

   Hon gjorde en ledig liten sväng till venster, undslapp afbalkningen och gjorde en förstående grimasch åt mig och slog sig ogeneradt ned i en mjuk, svällande silkessammetsstol med höga förgyllda karmar på, ty hon såg att tre andra fina fruntimmer, som kommo in samtidigt med oss, gjorde lika så.

   1973: Somliga går lösa, Barbro Widebäck:

   Tyst nu, kom in, i Alfta blir det ingen som gör grimaser, grimaser heter det, inte grimascher.

   2022: 1 på kvällen, 10 på natten, Torbjörn Andersson:

   Holm gjorde en grimasch och gjorde en trumvirvel med fingrarna på bordsskivan.

   Användning: Stavningen grimasch anses i allmänhet vara en felstavning och ibland även feluttal, och har aktivt motarbetats av folkskolan då den ansetts obildad, och ofta rent felaktig. En sådan åsikt har viss hävd, då stavningen aldrig tagits upp hos Svenska Akademiens ordböcker, som normerar det svenska språket. Riktigt så svartvitt har dock verkligen aldrig sett ut, varken i talad eller skriven svenska. Denna artikel finns med för att framhäva att stavningen varit allmänt spridd i såväl prosa som tidningstext från åtminstone 1800-talet fram inpå början av 1900-talet. Under andra hälften av 1900-talet tycks folkskolan nästintill ha utplånat skrivformen. Dock släppte trubaduren Cornelis Vreeswijk ett musikalbum med titeln Ballader och grimascher år 1965, så säkerligen var den folkligt allmän även under denna tid. Än idag dyker stavningen med -sch sporadiskt fortfarande upp i publicerad media, men ses allmänt som en felstavning då den som sagt inte finns med i SAOL. Uttalet med -sch är i modern svenska betydligt vanligare än det inlärda -s.

   Se även: grimaschera