gufa

Bottniska

Substantiv

Böjningar av gufa	Oräknebart
maskulinum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gufa	gufann
Dativ		gufanum

gufa m

• uttal: /ɡʲɞ̀ːʋɐ/, /ɡòːʋɐ/, /ɡùːʋɐ/

1. ånga som uppstiger av varm mat och kokande grytor

   Etymologi: Maskulin variant av gufu.

Verb

gufa

1. blåsa; ånga ifrån sig, imma, avdunsta

   Heð gufa kalt, værmt.

   Det blåser kallt, varmt.

   Heð gufa svø gutt.

   Det dunstar så godt.

   Etymologi: Av fornnordiska gufa (”utdunsta, ånga”).

   Besläktade ord: guft’, guła, gufu

Isländska

Substantiv

Böjningar av gufa	Oräknbart
femininum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gufa	gufan
Ackusativ	gufu	gufuna
Dativ	gufu	gufunni
Genitiv	gufu	gufunnar

gufa

1. ånga

   Etymologi: Av fornnordiska gufa.

   Sammansättningar: gufustraujárn, gufuþrýstingur