guru

Svenska

Substantiv

Böjningar av guru	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	guru	gurun	guruer	guruerna
Genitiv	gurus	guruns	guruers	guruernas

guru

1. (buddism, hinduism, religion) andlig, personlig lärare
2. (sikhism, religion) titel på sikhernas första tio ledare, källan till all allsmäktig kunskap

Etymologi: Belagt i språket sedan 1909. Av hindi गुरु (guru), av sanskrit गुरु (guru).

Översättningar

andlig, personlig lärare

• engelska: guru ^(en)
• franska: gourou ^(fr) m
• katalanska: guru ^(ca) m
• spanska: gurú ^(es) m
• tyska: Guru ^(de) m

titel på sikhernas första tio ledare, källan till all allsmäktig kunskap

• engelska: guru ^(en)
• tyska: Guru ^(de) m

Engelska

Substantiv

Böjningar av guru	Singular	Plural
Nominativ	guru	gurus
Genitiv	guru's	gurus'

guru

1. (buddism, hinduism, sikhism, religion) guru

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1613. Av hindi गुरु (guru) / punjabi ਗੁਰੂ (gurū), av sanskrit गुरु (guru).

   Besläktade ord: guruship

Italienska

Substantiv

Böjningar av guru	Singular	Plural
Maskulinum	guru	guru

guru m

1. (buddism, hinduism, sikhism, religion) guru