hedning

Svenska

Substantiv

Böjningar av hedning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hedning	hedningen	hedningar	hedningarna
Genitiv	hednings	hedningens	hedningars	hedningarnas

hedning u

1. person som är varken kristen eller jude (för det mesta även inte heller muslim); person med annan tro än den abrahamitiska läran
2. person med en trosuppfattning som var allmänt spridd före kristendomens (och islams) expansion
3. nyhedning

   2017 (15 maj): Detta är asatro (SVT Nyheter):

   Någon större demografisk studie av antalet anhängare av asatro i Sverige har inte gjorts och många ”asatroende” eller hedningar tillhör troligen inte de etablerade samfunden, dock förefaller det vara ett tusental organiserade hedningar i någon form i Sverige.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet, först funnet i Codex Bureanus som fornsvenska heþninge, senare i formen hedhninger.

Besläktade ord: hedendom, hednisk

Sammansättningar: nyhedning

Översättningar

person med annan tro än den abrahamitiska läran

• bulgariska: езичник ^(bg)
• engelska: heathen ^(en), pagan ^(en)
• finska: pakana ^(fi)
• franska: païen ^(fr) m, païenne ^(fr) f
• katalanska: pagà ^(ca) m, pagana ^(ca) f
• nordsamiska: báhkin
• polska: poganin ^(pl) m, poganka ^(pl) f
• spanska: pagano ^(es) m, pagana ^(es) f
• tjeckiska: pohan ^(cs) m, pohanka ^(cs) f
• tyska: Heide ^(de) m, Heidin ^(de) f