hindu

Svenska

Substantiv

Böjningar av hindu	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hindu	hindun	hinduer	hinduerna
Genitiv	hindus	hinduns	hinduers	hinduernas

hindu

1. inföding av indoeuropeisk härkomst i Främre Indien
2. person med hinduisk religion

Etymologi: Belagt i svenskan sedan 1799. Kom in via engelskan av urdu ہندو (hindū).

Översättningar

inföding av indoeuropeisk härkomst i Främre Indien

• franska: Hindou ^(fr)
• tyska: Inder ^(de) m

person med hinduisk religion

• franska: hindou ^(fr)
• tyska: Hindu ^(de) m