hindu

Svenska

Substantiv

Böjningar av hindu	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hindu	hindun	hinduer	hinduerna
Genitiv	hindus	hinduns	hinduers	hinduernas

hindu u

1. (etniciteter) person av indoarisk härkomst i norra delen av Främre Indien
2. (religion) anhängare av religionen hinduism

Etymologi: Belagt i språket sedan 1799. Kom in via engelskan av urdu ہندو (hindū).

Översättningar

inföding av indoeuropeisk härkomst i Främre Indien

• franska: Hindou ^(fr)
• tyska: Inder ^(de) m

person med hinduisk religion

• franska: hindou ^(fr)
• spanska: hinduista ^(es) mf
• tyska: Hindu ^(de) m