horchen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för horchen

Hjälpverb: haben

Infinitiv horchen
Presensparticip horchend
Perfektparticip gehorcht
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich horche  du horchst  er, sie, es horcht 
Plural wir horchen  ihr horcht  sie horchen 
Preteritum Singular ich horchte  du horchtest  er, sie, es horchte 
Plural wir horchten  ihr horchtet  sie horchten 
Imperativ
Singular - horche ! -
Plural - horcht ! horchen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich horche  du horchest  er, sie, es horche 
Plural wir horchen  ihr horchet  sie horchen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich horchte  du horchtest  er, sie, es horchte 
Plural wir horchten  ihr horchtet  sie horchten 

horchen

  1. lyssna