hug

Svenska

Substantiv

Böjningar av hug	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hug	hugen
Genitiv	hugs	hugens

hug

1. (ålderdomligt) variant av håg

   1907-1912: En blå bok, August Strindberg:

   Må nu den forskningsresande komma, som upptäcker det oupptäckta landet, eller som inträder i det Heliga Lhassa, men med fromt sinne och vördnad i hugen!

   1913: Kvädet om Atle (Poetiska Eddan), översättning av Erik Brate:

   »Hell, faren hurtiga, dit hugen er lockar!»

   1914: Grotte får trälbarnen (Dikter I), Viktor Rydberg:

   Kungen sitter kvar och känner hugen vek vid de egna barnens kvitter, fågellock och fågellek.

   Besläktade ord: hugad, hugna, hugnad, hugnelig, hugnesam, hugsa, håg

   Sammansättningar: hugfästa, hugfästelse, hugskott, hugstor, hugsvala

Danska

Substantiv

Böjningar av hug 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hug	hugget	hug	huggene
Genitiv	hugs	huggets	hugs	huggenes

hug n [1], (oböjligt) [2]

1. hugg

   Sammansättningar: hugtand, hugvåben, karatehug, øksehug

2. huk

Verb

hug

1. böjningsform av hugge

Engelska

Substantiv

Böjningar av hug	Singular	Plural
Nominativ	hug	hugs
Genitiv	hug's	hugs'

hug

1. kram, omfamning

   Besläktade ord: huggable, huggy

Verb

Böjningar av hug	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	hug	hugs	hug
Preteritum	◀	hugged	▶
Perfektparticip	◀	hugged	▶
Presensparticip	◀	hugging, vard. huggin'	▶

hug

1. krama, omfamna, hålla om

Isländska

Substantiv

hug

1. böjningsform av hugur