hug

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hug  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ hug hugen
Genitiv hugs hugens

hug

  1. (ålderdomligt) variant av håg
    1907-1912: En blå bok, August Strindberg:
    Må nu den forskningsresande komma, som upptäcker det oupptäckta landet, eller som inträder i det Heliga Lhassa, men med fromt sinne och vördnad i hugen!
    1913: Kvädet om Atle (Poetiska Eddan), översättning av Erik Brate:
     »Hell, faren hurtiga, dit hugen er lockar!»
    1914: Grotte får trälbarnen (Dikter I), Viktor Rydberg:
    Kungen sitter kvar och känner hugen vek vid de egna barnens kvitter, fågellock och fågellek.
    Besläktade ord: hugad, hugna, hugnad, hugnelig, hugnesam, hugsa, håg
    Sammansättningar: hugfästa, hugfästelse, hugskott, hugstor, hugsvala

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hug  Oräknebart
maskulinum Obestämd Bestämd
Nominativ hug hugĕn
Dativ   hugŭm

hug m

  • uttal: /hɞ́ˑɣ/, /húˑɣ/
  1. håg, sinne
    Hugĕn hæ słakneð ner um.
    Han är inte lika ivrig längre.
    Etymologi: Av fornnordiska hugʀ.
    Besläktade ord: hǫuva, hugas, huglig, hugsin, óhugað, óhuglig

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hug  Singular Plural
Nominativ hug hugs
Genitiv hug's hugs'

hug

  1. kram, omfamning

Verb[redigera]

Böjningar av hug  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens hug hugs hug
Preteritum hugged
Perfektparticip hugged
Presensparticip hugging, vard. huggin'

hug

  1. krama, omfamna, hålla om

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

hug

  1. böjningsform av hugur