hunk

Svenska

Substantiv

Böjningar av hunk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hunk	hunken	hunkar	hunkarna
Genitiv	hunks	hunkens	hunkars	hunkarnas

hunk u

1. (slang) attraktiv (manlig) mansperson; praktkarl

   2012 (28 maj): Elle väljer David Beckham som omslagsmodell (Aftonbladet):

   Dessutom bjuder hunken på några lättklädda bilder iklädd endast blöta jeans till alla kvinnors förtjusning.

   Synonymer: adonis, hingst, praktkarl

   Etymologi: Av engelska hunk.

   Besläktade ord: hunkig