immun

Svenska

Adjektiv

Böjningar av immun		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	immun
	Neutrum	immunt
Bestämd singular	Maskulinum	immune
	Alla	immuna
Plural		immuna
		Predikativt
Singular	Utrum	immun
	Neutrum	immunt
Plural		immuna
Kompareras inte.
Adverbavledning		(immunt)?

immun

1. (medicin, även bildligt) när man ej är mottaglig för, oftast om sjukdom

   1892 (30 jan): Mot influensan (Västernorrlands Allehanda):

   Det är bekant, att den omständigheten, att någon haft influensa, för ingen del gör honom immun mot förnyad smitta, utan att sjukdomen tvärtom med förkärlek tycks uppsöka sina gamla offer - försvagade som de ju ofta äro af följderna efter det första angreppet.

   1906 (30 okt): Fridtjuv Berg om rösträttssituationen (Arboga Tidning):

   Jag är "immun" för socialistskräck, anser partiet ha en stor uppgift att fylla och önskar icke dess försvagande.

   Synonymer: resistent, oemottaglig

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1863. Av latinska immunis.

   Besläktade ord: immunisera, immunitet, immunologi

   Sammansättningar: autoimmun, immunbrist, immunförsvar, immunserum, immunsuppression, immunsvar, immunsystem, immunterapi

Översättningar

när man ej är mottaglig för, oftast en sjukdom.

• engelska: immune ^(en)
• katalanska: immune
• portugisiska: imune ^(pt)
• spanska: inmune ^(es), inmunizado ^(es)
• tyska: immun ^(de)
• ukrainska: іму́нний (imúnnyj)

Tyska

Adjektiv

immun

1. immun