insufficiens

Svenska

Substantiv

Böjningar av insufficiens	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	insufficiens	insufficiensen
Genitiv	insufficiens	insufficiensens

insufficiens

1. otillräcklighet
2. (medicin) otillräcklig funktion hos ett organ

Synonymer: brist

Besläktade ord: insufficient

Användning: I svensk obeståndsrätt är orden insufficiens, illikviditet och insolvens näraliggande. "Insufficiens" innebär att skulderna är större än tillgångarna. "Illikviditet" innebär en oförmåga att betala skulder. "Insolvens" är en oförmåga att betala skulder som inte enbart är tillfällig.