irren

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för irren 

Hjälpverb: haben

Infinitiv irren
Presensparticip irrend
Perfektparticip geirrt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich irre  du irrst  er, sie, es irrt 
Plural wir irren  ihr irrt  sie irren 
Preteritum Singular ich irrte  du irrtest  er, sie, es irrte 
Plural wir irrten  ihr irrtet  sie irrten 
Imperativ
Singular - irre ! -
Plural - irrt ! irren Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich irre  du irrest  er, sie, es irre 
Plural wir irren  ihr irret  sie irren 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich irrte  du irrtest  er, sie, es irrte 
Plural wir irrten  ihr irrtet  sie irrten 

irren

  1. fela
  2. (reflexivt: sich irren) missta, misstaga, ta miste
    Synonymer: sich täuschen
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Irrtum
Sammansättningar: umherirren