jarl

Svenska

Substantiv

Böjningar av jarl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	jarl	jarlen	jarlar	jarlarna
Genitiv	jarls	jarlens	jarlars	jarlarnas

jarl u

1. (historiskt) hövding, den främste ämbetsmannen i Sverige under äldre medeltid

   Etymologi: Av fornsvenska iarl, iærl, av fornnordiska jarl, av urgermanska *erlaz.

   Sammansättningar: jarldöme

Översättningar

hövding, den främste ämbetsmannen i Sverige under äldre medeltid

• bokmål: jarl m
• danska: jarl u
• engelska: earl ^(en)
• finska: jaarli ^(fi)
• franska: comte ^(fr) m
• färöiska: jallur m
• isländska: jarl ^(is) m
• nynorska: jarl m
• polska: jarl ^(pl) m
• ryska: ярл ^(ru)
• tyska: Jarl ^(de) m