jotun

Svenska

Substantiv

Böjningar av jotun	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	jotun	jotnen	jotnar	jotnarna
Genitiv	jotuns	jotnens	jotnars	jotnarnas

jotun u

1. (nordisk mytologi) jätte; i äldre historisk framställning även, delvis i anslutning till gammal folktro: individ av ett folk som antagits ha bebott Norden före de nuvarande invånarnas invandring

   Vid denna (göternas) invandring synas de ha träffat för sig invånare af helt annan stam och religion än de sjelfva. Dessa bestodo hufvudsakligen af ett storväxt folk, kalladt Jotnar (Jättar).

   Varianter: jötun

   Etymologi: Av isländska jötunn (plutal: jötnar), "jätte", av fornnordiska jǫtunn. Jämför jote.

   Besläktade ord: jotnisk

   Sammansättningar: jotnadotter, jotnagud, jotnakvinna, jotnastam, jotunvärld, jotunaklubba, jotunasvärd

Översättningar

Översättningar

• bokmål: jotun ^(no) m, jette ^(no) m
• danska: jætte ^(da) u
• engelska: giant ^(en)
• finska: jätti ^(fi), jättiläinen ^(fi)
• färöiska: risi m
• ryska: ётун ^(ru) m (jótun)
• tyska: Riese ^(de) m