junket

Engelska

Substantiv

Böjningar av junket	Singular	Plural
Nominativ	junket	junkets
Genitiv	junket's	junkets'

junket

• uttal: ˈdʒʌŋ.kɪt

1. (vardagligt, nedsättande) utflykt

   Användning: I synnerhet för att beskriva dyra och onödiga utflykter på allmänhetens bekostnad.

   Etymologi: Av latinska iuncata (”korg”), glidning i innebörd förmodligen via "picknickkorg".