juvel

Svenska

Substantiv

Böjningar av juvel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvel	juvelen	juveler	juvelerna
Genitiv	juvels	juvelens	juvelers	juvelernas

juvel

1. slipad ädelsten
2. (enbart i plural) smycke med juveler (1.)

Etymologi: Av fornfranska jouel, joiel, jeuwiel, joyel, joial, juiel, jual (modern franska joyau), av medellatin jocale ("smycke, klenod, dyrbarhet"), till latinska jocus (”skämt”).

Översättningar

Översättningar

• bokmål: juvel ^(no) m
• engelska: jewel ^(en)
• estniska: kalliskivi
• finska: jalokivi ^(fi), korukivi ^(fi)
• franska: bijou ^(fr) m
• italienska: gemma ^(it) f
• latin: gemma f
• lettiska: dārgakmens m
• litauiska: brangakmenis m
• nederländska: juweel ^(nl) n
• nynorska: juvel m
• portugisiska: joia ^(pt) f
• slovenska: dragulj ^(sl) m
• tjeckiska: drahokam ^(cs)
• tyska: Juwel ^(de) m, n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av juvel	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvel	juvelen	juveler	juvelene
Genitiv	juvels	juvelens	juvelers	juvelenes

juvel m

1. juvel

Nynorska

Substantiv

Böjningar av juvel	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvel	juvelen	juvelar	juvelane

juvel m

1. juvel