käke

Svenska

Substantiv

Böjningar av käke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	käke	käken	käkar	käkarna
Genitiv	käkes	käkens	käkars	käkarnas

käke u

1. (anatomi) del av ansiktsskelettet där tänderna sitter

   Etymologi: Av fornsvenska kæke.

   Sammansättningar: käkled, käkmuskel, käkmuskulatur, underkäke, överkäke

   Besläktade ord: käka

Översättningar

där tänderna sitter

• engelska: jaw ^(en), jaw bone ^(en)
• esperanto: makzelo
• finska: leuka ^(fi)
• franska: mâchoire ^(fr) f
• frisiska: kaak ^(fy), kake ^(fy), tsjeak ^(fy)
• grekiska: γνάθος ^(el) m, σαγόνι ^(el) n
• indonesiska: rahang ^(id)
• italienska: mascella ^(it) f
• katalanska: mandíbula ^(ca) f
• litauiska: žandikaulis m
• nederländska: kaak ^(nl)
• polska: szczęka ^(pl) f
• portugisiska: mandíbula ^(pt) f
• ryska: челюсть ^(ru) f
• tjeckiska: čelist ^(cs) f
• turkiska: çene ^(tr)
• tyska: Kiefer ^(de) m