Hoppa till innehållet

kännetecken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kännetecken  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kännetecken kännetecknet kännetecken kännetecknen
Genitiv känneteckens kännetecknets känneteckens kännetecknens

kännetecken n

  1. utmärkande egenskap; något som kännetecknar, identifierar
    Synonymer: kännemärke
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1589.[1]
    Se även tesaurus: Beteckning, Bevis, Prövning, Orsakssammanhang, Särskildhet, Klass, Åtskillnad

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "kännetecken"