kara

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

kara

  • uttal: /kɑ̀ːɾɑ/, /kòːɾɑ/
  1. krafsa och skrapa ihop något, hopskrapa, samla, föra tillsammans
    Kara hvar ilþ under sín’ grýt’.
    Var och en skrapar eld under sin gryta.
    kara rommtrogjĕþ
    skrapa gräddtråget
    kara ilþĕn undę grýtę
    föra elden undan grytan
    Kara hóp brǿþbítęn og hef dem tí kurgjĕn.
    För ihop brödbitarna och lägg dem i korgen.
    Hvur einn kara unner sín grýt’.
    Var söker sin fördel. (ordspråk)
    Besläktade ord: kǫru

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

kara f

  1. straff

Turkiska[redigera]

Adjektiv[redigera]

kara

  1. svart