kara

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

kara

  • uttal: /kɑ̀ːɾɑ/, /kòːɾɑ/
  1. krafsa och skrapa ihop något, hopskrapa, samla, föra tillsammans
    Kara hvor ilð under sín’ grýt’.
    Var och en skrapar eld under sin gryta.
    kara rommtrogjĕð
    skrapa gräddtråget
    kara ilðĕn undę grýtę
    föra elden undan grytan
    Kara hóp brǿðbítęn og hef dem ti kurgjĕn.
    För ihop brödbitarna och lägg dem i korgen.
    Hvor einn kara unner sín grýt’.
    Var söker sin fördel. (ordspråk)
    Besläktade ord: kǫru

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

kara f

  1. straff

Turkiska[redigera]

Adjektiv[redigera]

kara

  1. svart