kara

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

kara

  • uttal: /kʰɑ̀ːɾɑ/, /kʰòːɾɑ/
  1. krafsa och skrapa ihop något, hopskrapa, samla, föra tillsammans
    Kara hvor eld undir sín’ grýt’.
    Var och en skrapar eld under sin gryta.
    kara rommtrogjĕð
    skrapa gräddtråget
    kara eldĕnn undę grýtę
    föra elden undan grytan
    Kara hóp brǿðbítęn og hef dem ti kurgjĕnn.
    För ihop brödbitarna och lägg dem i korgen.
    Hvor ein kara úndir sín grýt’.
    Var söker sin fördel. (ordspråk)
    Besläktade ord: kǫru

Substantiv[redigera]

kara m pl.

  1. böjningsform av kær

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

kara f

  1. straff

Turkiska[redigera]

Adjektiv[redigera]

kara

  1. svart