kavel

Se även kavle.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kavel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kavel	kaveln	kavlar	kavlarna
Genitiv	kavels	kavelns	kavlars	kavlarnas

kavel

kavel (köksredskap)

kavel (handgrepp) utan tånge

1. (objektbeskrivning) avlångt, mer eller mindre cylindriskt trästycke; vidare om liknande föremål i annat material

   Synonymer: stång

2. (köksredskap) bakverktyg utgjort ett avlångt cylindriskt trästycke (eller dito) för tillplattning av deg vid bakning genom valsning mot flat yta; ofta med genomgående axel likt en vals med handgrepp i var ände

   Synonymer: brödkavel, degkavel, rullkavel

   Hyponymer: kruskavel, mönsterkavel, rundtavel

   Besläktade ord: kavla

3. (vapen, verktyg) skaft som träs över en tånge som handgrepp

   Utsmyckningen på klingan var riktad mot svärdets kavel.

   Synonymer: handkavel, svärdkavel

   Kohyponymer: eftre hjalt, främre hjalt

   Etymologi: Återfinns i äldre sammansättningar såsom fornsvenska handkafle (”handkavle”), fornnordiska meðalkafli (”medelkavle”) i samma betydelse.

Sammansättningar: brödkavel, degkavel, handkavel, kruskavel, munkavel, mönsterkavel, rullkavel, rundkavel, svärdkavel, träkavel

Etymologi: Av äldre kavle, av fornsvenska kafle, av fornnordiska kafli (”avlångt, mer eller mindre cylindrisk trästycke”). Kognat med kabel, kabb, kubb.

Varianter: kavle

Översättningar

köksredskap

• bokmål: kjevle ^(no) n
• danska: kagerulle ^(da) u
• engelska: rolling pin ^(en)
• finska: kaulin ^(fi)
• fornnordiska: kafli
• franska: rouleau à pâtisserie ^(fr) m
• polska: wałek do ciasta ^(pl) m
• ryska: скалка ^(ru)
• turkiska: merdane ^(tr), oklava ^(tr)
• tyska: Nudelholz ^(de) n, Teigrolle f, Wellholz n

handtag

• fornnordiska: meðalkafli