klangfärg

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av klangfärg  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klangfärg klangfärgen klangfärger klangfärgerna
Genitiv klangfärgs klangfärgens klangfärgers klangfärgernas

klangfärg u

  1. sammansättning (färg, spektrum) av klanger (övertoner)
    De högre övertonernas bortfallande skadar icke pianots klangfärg, utan verkar till och med renande.
    Människorösternas klangfärger beror mest av stämbandens beskaffenhet samt mun- och näshålans resonans.
    Strängt taget, har de nasalerade vokalerna en annan klangfärg än de icke nasalerade.
    Se även tesaurus: Klang, Ljud
    Användning: De reglage för separat ljudstyrka för bas, mellanregister och diskant, som på 1960-talets radiomottagare märktes "klangfärg", hette på 1980-talets stereo "equalizer".

Översättningar[redigera]

sammansättning (färg, spektrum) av klanger (övertoner)
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=klangfärg&oldid=3944592”