klantig

Svenska

Adjektiv

Böjningar av klantig		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	klantig	klantigare
	Neutrum	klantigt
Bestämd singular	Maskulinum	klantige		klantigaste
	Alla	klantiga
Plural		klantiga
		Predikativt
Singular	Utrum	klantig	klantigare	klantigast
	Neutrum	klantigt
Plural		klantiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		klantigt

klantig

1. (om person) som (ofta) begår misstag som personen, i någon mening, inte borde begå, speciellt (men inte nödvändigtvis) med avseende på motorisk funktion eller förmåga att komma ihåg viktiga saker

   Han kan vara ganska klantig av sig, så låt honom inte använda kristallglasen.

   Det var klantigt av mig att missa deadlinen.

   Vad klantig du var som slarvade bort nyckeln!

   En klantig assistent råkade ha sönder apparaten.

Översättningar

som (ofta) begår misstag som personen, i någon mening, inte borde begå, speciellt (men inte nödvändigtvis) med avseende på motorisk funktion eller förmåga att komma ihåg viktiga saker

• engelska: clumsy ^(en)
• finska: kömpelö ^(fi)
• polska: niezdarny ^(pl)
• tyska: unbeholfen ^(de), dumm ^(de)