kombinat

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kombinat  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kombinat kombinatet kombinat kombinaten
Genitiv kombinats kombinatets kombinats kombinatens

kombinat n

  1. (ekonomi) anläggning, industri, konglomerat (i synnerhet under Sovjetkommunismen)
    Besläktade ord: kombi, kombination, kombinera, kombinatorik
    Etymologi: Från ryska комбинат, från franska combinat eller tyska Kombinat, av latinets particip combīnātus (kombinerad).

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kombinat  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kombinat kombinatet kombinater, kombinat kombinatene, kombinata
Genitiv kombinats kombinatets kombinaters, kombinats kombinatenes, kombinatas

kombinat n

  1. (ekonomi) kombinat

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kombinat  Singular Plural
Nominativ kombinat kombinats
Genitiv kombinat's kombinats'

kombinat

  1. (ekonomi) kombinat
    Synonymer: combine, conglomerate

Italienska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

kombinat m

  1. (ekonomi) kombinat

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kombinat  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kombinat kombinatet kombinat kombinata

kombinat n

  1. (ekonomi) kombinat

Polska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kombinat 
maskulinum Singular Plural
Nominativ kombinat kombinaty
Genitiv kombinatu kombinatów
Dativ kombinatowi kombinatom
Ackusativ kombinat kombinaty
Instrumentalis kombinatem kombinatami
Lokativ kombinacie kombinatach
Vokativ kombinacie kombinaty

kombinat m

  1. (ekonomi) kombinat
    Besläktade ord: kombinacki, kombinatowy