konstapel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konstapel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konstapel konstapeln konstaplar konstaplarna
Genitiv konstapels konstapelns konstaplars konstaplarnas
Not:

I plural bestämd form förekom(mer) även ålderdomligt och dialektalt konstaplarne

konstapel

  1. lägre polisman, dito sjöunderofficer
    Sammansättningar: poliskonstapel

Översättningar[redigera]