Hoppa till innehållet

konstapel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Wikipedia har en artikel om:
konstapel

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av konstapel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konstapel konstapeln konstaplar konstaplarna
Genitiv konstapels konstapelns konstaplars konstaplarnas

konstapel

  1. lägre polisman, dito sjöunderofficer
    Sammansättningar: poliskonstapel
  2. (militärhistoria, artilleri) näst lägsta underbefälsgraden i en pjäsbesättning, hörande ”manskapet” (servismanskapet); pjäschef till artilleripjäs
    Användning: Konstapel ingick i pjäsbesättningen och tillhörde manskapet som utgjordes av de lägsta befälsgraderna: konstapel (näst lägsta underbefälsgraden) och lärkonstapel (lägsta underbefälsgraden), samt meniga hantlangare. Vanligen ingick fyra hantlangare, två lärkonstaplar och en konstapel per pjäs med sistnämnda som pjäschef. Pjäserna sammanhölls vanligen två och två med en underofficer (eller en fänrik) som chef. Var pjäsen tillräckligt svår (grovkalibrig) fanns större manskap med ytterligare en konstapel.
    Kohyponymer: hantlangare, lärkonstapel

Översättningar

[redigera]