konstapel
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av konstapel | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | konstapel | konstapeln | konstaplar | konstaplarna |
| Genitiv | konstapels | konstapelns | konstaplars | konstaplarnas |
konstapel
- lägre polisman, dito sjöunderofficer
- Sammansättningar: poliskonstapel
- (militärhistoria, artilleri) näst lägsta underbefälsgraden i en pjäsbesättning, hörande ”manskapet” (servismanskapet); pjäschef till artilleripjäs
- Användning: Konstapel ingick i pjäsbesättningen och tillhörde manskapet som utgjordes av de lägsta befälsgraderna: konstapel (näst lägsta underbefälsgraden) och lärkonstapel (lägsta underbefälsgraden), samt meniga hantlangare. Vanligen ingick fyra hantlangare, två lärkonstaplar och en konstapel per pjäs med sistnämnda som pjäschef. Pjäserna sammanhölls vanligen två och två med en underofficer (eller en fänrik) som chef. Var pjäsen tillräckligt svår (grovkalibrig) fanns större manskap med ytterligare en konstapel.
- Kohyponymer: hantlangare, lärkonstapel
Översättningar
[redigera]Översättningar
- engelska: constable (en)
- tyska: Konstabler m, Schutzmann (de) m