konstapel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konstapel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konstapel konstapeln konstaplar konstaplarna, åld. el. dial. konstaplarne
Genitiv konstapels konstapelns konstaplars konstaplarnas, åld. el. dial. konstaplarnes

konstapel

  1. lägre polisman, dito sjöunderofficer
    Sammansättningar: poliskonstapel

Översättningar[redigera]