kontur

Se även Kontur.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kontur	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kontur	konturen	konturer	konturerna
Genitiv	konturs	konturens	konturers	konturernas

kontur u

1. ytterlinje som begränsar något, ofta i fråga om ritad figur eller något föremål som avtecknar sig mot en bakgrund

   Trädens konturer avtecknar sig tydligt mot kvällshimlen.

   Besläktade ord: konturlös

Översättningar

Översättningar

• bokmål: omriss n, kontur m
• engelska: contour ^(en)
• finska: ääriviiva ^(fi)
• franska: contour ^(fr)
• nederländska: contour ^(nl)
• ryska: абрис ^(ru) m
• tyska: Kontur ^(de) f