korva

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av korva  Aktiv
Infinitiv korva
Presens korvar
Preteritum korvade
Supinum korvat
Imperativ korva
Particip
Presens
Perfekt

korva

  1. (ofta om tyg, reflexivt: korva sig) rulla ihop och bilda veck som långsmala korvar
    Jag gillar inte de här strumporna, för de korvar alltid ihop sig nere vid fotknölarna.
    Besläktade ord: korv

Finska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av korva  Singular Plural   Singular Plural
Grammatiskt
Nominativ korva korvat Ackusativ 1 korva korvat
Ackusativ 2 korvan korvat
Genitiv korvan korvien, (korvain) Partitiv korvaa korvia
Lokativ (intern) Lokativ (extern)
Inessiv korvassa korvissa Adessiv korvalla korvilla
Elativ korvasta korvista Ablativ korvalta korvilta
Illativ korvaan korviin Allativ korvalle korville
Essiv Marginell
Essiv korvana korvina Instruktiv korvin
Exessiv korvanta korvinta Abessiv korvatta korvitta
Translativ korvaksi korviksi Komitativ (korvineen)?

korva

  1. öra, hörselorgan
    Sammansättningar: kielikorva, korvakoru, välikorva
  2. öra, handtagkärl

Meänkieli[redigera]

Substantiv[redigera]

korva

  1. öra, hörselorgan