krucifix

Svenska

Substantiv

Böjningar av krucifix	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krucifix	krucifixet	krucifix	krucifixen
Genitiv	krucifix	krucifixets	krucifix	krucifixens

krucifix

1. träkors använt av romarna för korsfästelse
2. dekorativ eller symbolisk skulpturell avbildning av Jesus på korset, ofta buret runt halsen eller stående i en kyrka

   1914: Svenska Turistföreningens årsskrift:

   Altaret prydt med ett nederländskt altarskåp från början af 1500-talet, däröfver ett krucifix från 1400-talet.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1528. Av latinska crucifixus. Besläktat med krux.

Se även tesaurus: Kyrkobruk

Översättningar

Översättningar

• bokmål: krusifiks
• danska: krucifiks
• engelska: crucifix ^(en)
• finska: krusifiksi ^(fi)
• franska: crucifix ^(fr) m
• italienska: crocifisso ^(it) m
• katalanska: crucifix ^(ca) m
• latin: crux ^(la) f, crucifixum
• nederländska: crucifix ^(nl) n, kruisbeeld ^(nl)
• polska: krucyfiks ^(pl)
• portugisiska: crucifixo ^(pt) m
• ryska: распятие ^(ru)
• slovakiska: krucifix
• spanska: crucifijo ^(es)
• tjeckiska: krucifix ^(cs), kříž ^(cs) m
• turkiska: İsa'lı haç, krüsif
• tyska: Kruzifix ^(de) n