kulle

Se även kullë.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kulle	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulle	kullen	kullar	kullarna
Genitiv	kulles	kullens	kullars	kullarnas

kulle

1. (naturgeografi) bergknalle, backe, höjd
2. den övre delen av en hatt

   Synonymer: hattkulle

   Se även: grepp, midja, skåra

Översättningar

bergknalle, backe, höjd

• arabiska: تَلّ m
• bulgariska: бърдо ^(bg)
• engelska: hill ^(en)
• finska: kukkula ^(fi), kumpu ^(fi)
• franska: colline ^(fr)
• italienska: colle ^(it) m, collina ^(it) f
• katalanska: turó ^(ca) m, puig ^(ca) m, muntanyeta f
• malajiska: bukit ^(ms)
• nederländska: heuvel ^(nl) m
• okinoerabu: ひゃー
• polska: wzgórek ^(pl) m, pagórek ^(pl)
• ryska: холм ^(ru) m
• spanska: colina ^(es) f
• turkiska: tepe ^(tr)
• tyska: Hügel ^(de) m, Anhöhe ^(de) f

del av hatt — se hattkulle