kummin

Svenska

Substantiv

Böjningar av kummin 1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kummin	kumminen	kumminar	kumminarna
Genitiv	kummins	kumminens	kumminars	kumminarnas

Böjningar av kummin 2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kummin	kumminen
Genitiv	kummins	kumminens

kummin

1. en art (Carum carvi) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten kummin
2. krydda bestående av delar av växten kummin

   Sammansättningar: spiskummin

Översättningar

arten Carum carvi

• bokmål: karve ^(no) m
• danska: kommen ^(da)
• engelska: caraway ^(en)
• finska: kumina ^(fi)
• franska: cumin des prés ^(fr) m (1), cumin ^(fr) m (1, 2)
• turkiska: Frenk kimyonu
• tyska: Kümmel ^(de) m
• älvdalska: kumin

krydda bestående av delar av växten kummin

• engelska: caraway ^(en)
• tyska: Kümmel ^(de) m

Finska

Pronomen

kummin

1. böjningsform av kumpi

Adjektiv

kummin

1. böjningsform av kumma

Substantiv

kummin

1. böjningsform av kummi