kurd

Svenska

Substantiv

Böjningar av kurd	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kurd	kurden	kurder	kurderna
Genitiv	kurds	kurdens	kurders	kurdernas

kurd

1. person, särskilt man, av en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet (ett område som kallas Kurdistan)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1811.

   Besläktade ord: kurdisk, kurdiska, Kurdistan

Översättningar

person, särskilt man, av en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet (ett område som kallas Kurdistan)

• finska: kurdi ^(fi)
• turkiska: Kürt ^(tr)
• tyska: Kurde ^(de)

Bretonska

Adjektiv

kurd

1. kurdisk

Katalanska

Adjektiv

Böjningar av kurd	Singular	Plural
Maskulinum	kurd	kurds
Femininum	kurda	kurdes
Kompareras med més och el/la/els/les més.

kurd

1. kurdisk

Substantiv

Böjningar av kurd 1	Singular	Plural
Maskulinum	kurd	kurds

kurd m

1. kurd
2. (språk, oräkneligt) kurdiska