Hoppa till innehållet

kvällning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kvällning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ kvällning kvällningen
Genitiv kvällnings kvällningens

kvällning u

  1. stund på dygnet då mörkret faller; kväll, afton
    Synonymer: mörkrets inbrott, nattfall, solbärgning, solfall
    Besläktade ord: kväll, kvällas
    Jämför: skymning
    Användning: Ej att förväxla med kväljning.