lärka

Svenska

Substantiv

Böjningar av lärka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lärka	lärkan	lärkor	lärkorna
Genitiv	lärkas	lärkans	lärkors	lärkornas

lärka

1. individ inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1325 (cirka), som fornsvenska lærikia.

   Fraser: glad som en lärka

Översättningar

individ inom fågelfamiljen lärkor

• belarusiska: жа́варанак m
• bokmål: lerke ^(no)
• engelska: lark ^(en)
• finska: kiuru ^(fi)
• franska: alouette ^(fr) f
• isländska: lævirki ^(is) m
• polska: skowronek ^(pl) m
• portugisiska: cotovia ^(pt) f
• ryska: жа́воронок ^(ru) m
• spanska: alondra ^(es) f
• tyska: Lerche ^(de) f
• ukrainska: жа́йворонок m