landstigning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av landstigning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ landstigning landstigningen landstigningar landstigningarna
Genitiv landstignings landstigningens landstigningars landstigningarnas

landstigning u

  1. (sjöfart, militärt) det att stiga i land, att landstiga; i synnerhet om militär trupp
    Under båda landstigningarna förlorade svenskarna omkring 800 man.
    Intet exemplar av denna art sågs vid landstigningarna på Asiens nordkust under hösten 1878.
    Det rådde även ett ovanligt liv uppe på däcket, allting skulle ordnas till landstigningen, ångvincharna arbetade, järnkättingarna rasslade, förtöjningskablarna ordnades, det var ett liv och en brådska vart man vände blicken.
    Synonymer: landning
    Sammansättningar: landstigningsförsök
    Jämför: landgång
    Se även tesaurus: Ankomst, Närmande

Översättningar[redigera]