mahnen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för mahnen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv mahnen
Presensparticip mahnend
Perfektparticip gemahnt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich mahne  du mahnst  er, sie, es mahnt 
Plural wir mahnen  ihr mahnt  sie mahnen 
Preteritum Singular ich mahnte  du mahntest  er, sie, es mahnte 
Plural wir mahnten  ihr mahntet  sie mahnten 
Imperativ
Singular - mahne ! -
Plural - mahnt ! mahnen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich mahne  du mahnest  er, sie, es mahne 
Plural wir mahnen  ihr mahnet  sie mahnen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich mahnte  du mahntest  er, sie, es mahnte 
Plural wir mahnten  ihr mahntet  sie mahnten 

mahnen

  1. mana, uppmana, förmana
    Besläktade ord: Mahnung