melankoli

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av melankoli  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolin, åld. melankolien
Genitiv melankolis melankolins, åld. melankoliens

melankoli

  1. svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak); svårmod, tungsinne; tungsinthet, sorgbundenhet
  2. (försvagad betydelse) svårmodig (och ibland lustblandad) sinnesstämning
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: I svenskan sedan 1557. Via latinska melancholia av grekiska μελαγχολία (melancholia), av μέλας, (melas, "svart"), och χολή, (chole, "galla"); genom det senare besläktat med kolera, kolerisk.
Besläktade ord: melankoliker, melankolisk

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av melankoli  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolien melankolier melankolierne
Genitiv melankolis melankoliens melankoliers melankoliernes

melankoli

  1. melankoli
    Besläktade ord: melankolsk, melankoliker

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av melankoli  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolien melankolier melankoliene
Genitiv melankolis melankoliens melankoliers melankolienes

melankoli

  1. melankoli
    Synonymer: tungsinn, svartsyn
    Besläktade ord: melankolsk, melankoliker

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av melankoli  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolien melankoliar melankoliane

melankoli

  1. melankoli
    Synonymer: tungsinn, svartsyn
    Besläktade ord: melankolsk, melankolikar