menn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

menn

  1. böjningsform av mann

Bottniska[redigera]

Pronomen[redigera]

menn m

  • uttal: /ménː/, /mɛ́nː/
  1. min (possessivt pronomen maskulinum singularis)
    Menn son ér mykjið bráðgør.
    Min son är mogen för sin ålder.
    der a skógum mínum
    min skog
    Etymologi: Av fornnordiska mínn.
    Grammatik: Relativt sjøłfs menn, femininum nominativ mín eller , ackusativ mín’ eller mennar, dativ mínum, neutrum mett, pluralis mín’.

Substantiv[redigera]

menn m pl

  1. böjningsform av mænn

Konjunktion[redigera]

menn

  1. men

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

menn

  1. böjningsform av maður

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

menn

  1. böjningsform av maður

Älvdalska[redigera]

Pronomen[redigera]

menn

  1. min (possessivt pronomen maskulinum singular)