monoftong

Svenska

Substantiv

Böjningar av monoftong	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	monoftong	monoftongen	monoftonger	monoftongerna
Genitiv	monoftongs	monoftongens	monoftongers	monoftongernas

monoftong

1. (lingvistik, fonetik) enkelt vokalljud i motsats till diftong eller triftong

   Etymologi: Av grekiska μονόοφϑογγος (”entonig”).

   Besläktade ord: monoftongera, monoftongering

Översättningar

enkelt vokalljud i motsats till diftong eller triftong

• engelska: monophthong ^(en)
• franska: monophtongue ^(fr) f
• grönländska: monoftonngi
• isländska: einhljóð ^(is)
• jiddisch: מאָנאָפֿטאָנג m (monoftong)
• tyska: Monophthong ^(de) m