murare

Svenska

Substantiv

Böjningar av murare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	murare	muraren, vard. murarn	murare	murarna
Genitiv	murares	murarens, vard. murarns	murares	murarnas

murare i arbete

murare

1. (yrken) person som murar, d.v.s. bygger strukturer av tegelsten eller annan sten

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1413. Som fornsvenska murare.

   Besläktade ord: mur, mura

Översättningar

person som jobbar med mureri

• bokmål: murer ^(no) m
• engelska: mason ^(en), bricklayer ^(en) (speciellt för tegel), stonemason ^(en)
• esperanto: masonisto
• finska: muurari ^(fi)
• franska: maçon ^(fr) m
• latin: caementarius m
• polska: murarz ^(pl) m
• slovakiska: murár ^(sk) m
• spanska: albañil ^(es)
• tjeckiska: zedník ^(cs) m
• turkiska: duvarcı ^(tr)
• tyska: Maurer ^(de) m, Maurerin ^(de) f

Fornsvenska

Substantiv

murare m

1. (yrken) murare