namnge

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av namnge  Aktiv Passiv
Infinitiv namnge namnges
Presens namnger namnges
Preteritum namngav namngavs
Supinum namngett namngetts
Imperativ namnge
Particip
Presens namngivande, namngivandes
Perfekt namngiven

namnge

  1. ge (någon/något) ett namn
    Gården namngavs efter dess tidigare ägare.
    De ville namnge barnet efter dess mormor.
  2. avslöja (någons) namn
    Polisen frågade om hon kunde namnge gärningsmannen.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: namngiva
Besläktade ord: namngivning
Synonymer: döpa, namnsätta (sällan om levande varelser)

Översättningar[redigera]