namnge

Svenska

Verb

Böjningar av namnge	Aktiv	Passiv
Infinitiv	namnge	namnges
Presens	namnger	namnges
Preteritum	namngav	namngavs
Supinum	namngett	namngetts
Imperativ	namnge	–
Particip
Presens	namngivande, namngivandes
Perfekt	namngiven

namnge

1. ge (någon/något) ett namn

   Gården namngavs efter dess tidigare ägare.

   De ville namnge barnet efter dess mormor.

2. avslöja (någons) namn

   Polisen frågade om hon kunde namnge gärningsmannen.

Varianter: namngiva

Besläktade ord: namngivning

Synonymer: döpa, namna, namnsätta (sällan om levande varelser)

Översättningar

ge någon ett namn

• bokmål: navnsette ^(no), navngi
• engelska: name ^(en)
• finska: nimetä ^(fi)
• nynorska: namnsetje, namnsette
• tyska: nennen ^(de), benennen ^(de)

avslöja namn

• engelska: name ^(en)
• finska: nimetä ^(fi)
• tyska: benennen ^(de)