oblige

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av oblige  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens oblige obliges oblige
Preteritum obliged
Perfektparticip obliged
Presensparticip obliging

oblige

  1. (brittisk engelska, transitivt) förplikta; göra obligatorisk/-t
    Synonymer: obligate (huvudsakligen amerikanska), mandate
  2. tillmötesgå; göra (någon) en tjänst för att uppfylla (någons) önskemål
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: in oblige
Besläktade ord: obligate, obligatory, obligation, disoblige

Franska[redigera]

Verb[redigera]

oblige

  1. böjningsform av obliger