onus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av onus  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ onus onuset onus onusen
Genitiv onus onusets onus onusens

Not:

Plural även onera.

onus

  1. skatter, pålagor el dyl
  2. börda, bevisbörda

Översättningar[redigera]

Latin[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av onus  Singular Plural
neutrum
Nominativ onus onera
Genitiv oneris onerum
Dativ oneri oneribus
Ackusativ onus onera
Ablativ onere oneribus
Vokativ onus onera
Lokativ
Ordet tillhör den tredje deklinationen.

onus n

  1. börda, last