orbital

Svenska

Substantiv

Böjningar av orbital	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orbital	orbitalen	orbitaler	orbitalerna
Genitiv	orbitals	orbitalens	orbitalers	orbitalernas

orbital

1. (fysik, kemi) kortform för atomorbital eller molekylorbital; område med en eller flera bundna elektroner omkring en eller flera atomkärnor

   Etymologi: Från latin orbis ("bana"), baserat på tidiga atommodeller där elektroner förmodades röra sig i en omloppsbana runt kärnan.

Adjektiv

Böjningar av orbital		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	orbital
	Neutrum	orbitalt
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	orbitala
Plural		orbitala
		Predikativt
Singular	Utrum	orbital
	Neutrum	orbitalt
Plural		orbitala
Kompareras inte.
Adverbavledning		(orbitalt)?

orbital

1. som avser omloppsbanan
2. (anatomi) som avser ögonhålan

Engelska

Substantiv

Böjningar av orbital	Singular	Plural
Nominativ	orbital	orbitals
Genitiv	orbital's	orbitals'

orbital

1. (fysik, kemi) orbital

   Se även: orbit (astronomi)

Adjektiv

orbital

1. orbital, som avser omloppsbanan
2. (anatomi) orbital, som avser ögonhålan