paragon

Svenska

Substantiv

Böjningar av paragon	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	paragon	paragonen	paragoner	paragonerna
Genitiv	paragons	paragonens	paragoners	paragonernas

paragon

1. föredöme, mönster; någon eller något som är bäst eller mest framträdande av sitt slag
2. (bergart) en typ av svart marmor
3. (typografi) stor typgrad; tryckt text med en kägel om minst nio fjärdedels petit, och med en höjd av mellan 18 punkter och 2 cicero (beroende på standard)

Etymologi: Av italienska paragone (”probersten”, ”jämförelse”) eller spanska parangon (”jämförelse”), till italienska paragonare respektive spanska parangonar (”jämföra”), ytterst av grekiska παϱακονᾶν (parakonáō, ”skärpa med brynsten”).

Översättningar

föredöme, mönster

• engelska: paragon ^(en)

en typ av svart marmor

• tyska: Paragonit m

stor typgrad