Hoppa till innehållet

plante

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även planté.

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av plante  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ plante planten planter planterne
Genitiv plantes plantens planters planternes

plante u

  1. (växter) planta, växt
    Sammansättningar: foderplante, haveplante, kulturplante, kurvplante, landbrugsplante, planteføde, plantemargarine, plantemedicin, planterod, planteskole, plantesort, plantesygdom, plantevækst, plantevæv, planteædende, potteplante, prydplante, sommerplante, stueplante, tobaksplante, ukrudtsplante

Verb

[redigera]
under utveckling
grammatikmallen är under utveckling och bör inte användas ännu.
Böjningar av plante  Aktiv
Infinitiv plante
Presens planter
Preteritum plantede
Supinum plantet
Imperativ plant
Particip
Presens plantende
Perfekt (plantet)?

plante

  1. plantera, sätta
    Besläktade ord: beplante, genplante, plantning

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av plante  Singular Plural
Femininum plante plantes

plante f

  1. (botanik) växt
  2. (anatomi) fotsula
    Synonymer: plante de pied
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Verb

[redigera]

plante

  1. böjningsform av planter

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]

plante

  1. böjningsform av planen