pogranicznik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

pogranicznik m

  1. gränsvakt
    Białoruski pogranicznik przeszukał ich samochód.
    En vitrysk gränsvakt sökte igenom deras bil.