Hoppa till innehållet

prallen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för prallen 

Hjälpverb: sein

Infinitiv prallen
Presensparticip prallend
Perfektparticip geprallt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich pralle  du prallst  er, sie, es prallt 
Plural wir prallen  ihr prallt  sie prallen 
Preteritum Singular ich prallte  du pralltest  er, sie, es prallte 
Plural wir prallten  ihr pralltet  sie prallten 
Imperativ
Singular - pralle ! -
Plural - prallt ! prallen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich pralle  du prallest  er, sie, es pralle 
Plural wir prallen  ihr prallet  sie prallen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich prallte  du pralltest  er, sie, es prallte 
Plural wir prallten  ihr pralltet  sie prallten 

prallen

  1. smälla i något, krocka mot något
    Sammansättningar: abprallen, aufprallen