Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av   Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rónn ró’ róa
Dativ   róem   róum
Böjningar av   Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ róa ró’ róirn
Dativ   rónn   róum

m & f

  • uttal: /rúː/, /róʊ̯ː/
  1. hörn
    Kjeppenn stár i rónn.
    Käppen står i hörnet.
  2. (anatomi) höft
    Synonymer: lend
  3. fina, tunna skärvor och veck, som visar sig i eggen eller bettet av en kniv eller annat vasst instrument, när det för tunt slipas
    slíp’ rónn pá líenn
    slipa lien till dess små skärvor börjar vika sig i eggen
  4. ro, lugn
    Ég fikk íngar .
    Jag fick ingen ro.
    Etymologi: Av fornnordiska .
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska rǫ́, ursprungligen betydande "något böjt"; jämför svenska, danska, norska vrå, lågskotska wra, wray, engelska wroo.
Sammansättningar: busró, musaró, nyrðró, rófulli, róknúhl, róhalt, róknúhl’, róskakk, róskáp, stekkró, viðaró

Verb[redigera]

  1. ro
    Etymologi: Av fornnordiska róa.
    Grammatik: Pret. ródd’, sup. ródt.

Fornnordiska[redigera]

Substantiv[redigera]

f

  1. ro