Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av   Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rón róa
Dativ   róom   róom
Böjningar av   Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ róa róen
Dativ   rón   róom

m & f

  • uttal: /rúː/, /róʊ̯ː/
  1. hörn
    Kjeppenn stár i rónn.
    Käppen står i hörnet.
  2. (anatomi) höft
    Synonymer: lend
  3. fina, tunna skärvor och veck, som visar sig i eggen eller bettet av en kniv eller annat vasst instrument, när det för tunt slipas
    slíp’ rónn pá líenn
    slipa lien till dess små skärvor börjar vika sig i eggen
  4. ro, lugn
    Ég fikk íngar .
    Jag fick ingen ro.
    Etymologi: Av fornnordiska .
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska rǫ́, ursprungligen betydande "något böjt"; jämför svenska, danska, norska vrå, lågskotska wra, wray, engelska wroo.
Sammansättningar: busró, musaró, nyrðró, rófulli, róknúhl, róhalt, róknúhl’, róskakk, róskáp, stekkró, viðaró

Verb[redigera]

  1. ro
    Etymologi: Av fornnordiska róa.
    Grammatik: Pret. ródd’, sup. ródt.

Fornnordiska[redigera]

Substantiv[redigera]

f

  1. ro