Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

m

  • uttal: /rúː/, /rɔ́uː/
  1. hörn
    Kjeppin stár í rón.
    Käppen står i hörnet.
    Etymologi: Av fornnordiska , rǫ́, ursprungligen betydande "något böjt"; jämför svenska, danska, norska vrå.
    Homofoner: róþ
    Sammansättningar: róskop, musaró, viþaró
  2. (anatomi) höft
    Etymologi: Sannolikt sammanhörande med det föregående ordet.
    Sammansättningar: róhalt
  3. fina, tunna skärvor och veck, som visar sig i eggen eller bettet av en kniv eller annat vasst instrument, när det för tunt slipas
    Slíp rón pá líin.
    Slipa lien till dess små skärvor börjar vika sig i eggen.
    Grammatik: Nom. bfsg. rón eller rógn.