randighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av randighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ randighet randigheten
Genitiv randighets randighetens

randighet u

  1. det att vara randig
    Se även tesaurus: Rakhet, Brokighet