rokoko

Svenska

Substantiv

Böjningar av rokoko	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rokoko	rokokon
Genitiv	rokokos	rokokons

rokoko

1. (konst, historia) konststil kring mitten av 1700-talet kännetecknad av strävan efter lätthet och behag

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1845. Av franska rococo.

Översättningar

konststil kring mitten av 1700-talet kännetecknad av strävan efter lätthet och behag

• danska: rokoko
• franska: rococo ^(fr)
• nederländska: rococo ^(nl)
• ryska: рококо ^(ru) n
• tyska: Rokoko ^(de) n