rufsighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rufsighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ rufsighet rufsigheten
Genitiv rufsighets rufsighetens

rufsighet u

  1. det att vara rufsig
    1887 (27 aug): I ur och skur. (Framtiden):
    Den gamle pudeln, hans förtrogne vän, han följer efter lugn och tyst i spåren, lätt på sin rufsighet han käns igen — ej underligt; man blir ju ful med åren.
    2022: Babetta, Nina Wähä:
    Hennes rufsiga knut, högst upp på huvudet, är alldeles perfekt i sin oansträngda rufsighet.
    Se även tesaurus: Oordning, Skrovlighet
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=rufsighet&oldid=3923569”